Självklart finns det ingen anledning att dela in varken berg eller upplevelser i någon slags graderingsskala. Vad som känns mer intressant med Sarektjåkkå kontra Kebnekaise är den otillgängliga placeringen och bristen på både folk och faciliteter. På gott och ont.

Sarektjåkkå, i egenskap av den ganska okända ”tvåan”med sina 2089 meter över havet hade lockat i flera år innan resan till slut genomfördes i mitten av juli. Initiativtagaren var min vän Mattias Andersson som på äldre dagar blivit tämligen besatt av berg och har som mål att göra merparten av Sveriges 2000-meterstoppar under denna sommar. Detta som träning inför det 6812 meters höga- och ganska tekniskt krävande berget Ama Dablam i Himalaya.

 
Väl där så väntade glaciärvandring för att sedan bestiga samtliga av Sarektjåkkås fyra 2000-meterstoppar
 

Upplägget bestod i att köra bil till Suorvadammen i Stora Luleälven och sedan gå cirka tre mil fram till Sarektjåkkåmassivet. Väl där så väntade glaciärvandring för att sedan bestiga samtliga av Sarektjåkkås fyra 2000-meterstoppar och därigenom göra den s.k. ”Sarektraversen”.

Anderssons meriter från två andra höga berg i utlandet (Elbrus och Mera Pek) samt en glaciärkurs i Norge, kom väl till pass under vårt Sarek-äventyr. En utmaning som faktiskt visade sig vara tuffare än vad vi hade förväntat oss.

Utöver Mattias Andersson ingick även min barndomsvän och vapendragare Jonas Gustafsson i sällskapet. Taktisk som jag är såg jag till att vara fysiskt svagast i gänget och kunde på så vis lasta över delar av min packning på mina två kamrater. Resten av berättelsen följer i form av bildtexter.

Ps. För att se bildtexterna på mindre mobilskärmar, håll telefonen i vågrätt läge. Ds.